Lyssningstips om specialkoster i skolan!

I våras sändes ett välgjort radioreportage om skolmat och specialkost i Utbildningsradions Skolministeriet. Programmet heter ”Trendiga matvanor sätter press på skolköken” och finns nu återigen tillgängligt via URPlay. Passa på att lyssna på programmet medans det fortfarande finns tillgängligt!

Var och varannan dag har vi de senaste åren kunnat läsa om det i lokaltidningarna: Specialkost, särskilda önskemål, krav, matstöd…
Därför kändes det så relevant när Skolministeriets radioreportage återigen sändes i Sveriges Radio för ett par veckor sedan. Nu ligger det också ute på URPlay och är fortsatt tillgängligt att lyssna på hur många gånger man vill.

Under programmet får vi hälsa på i två olika skolkök som båda har erfarenhet av att hantera många specialkoster och önskemål. En av skolorna i reportaget, i Marks kommun, har hittat sitt alldeles egna koncept för att hantera specialkosterna, minska stressen för skolkökspersonalen, öka kreativiteten för kockarna och även öka valfriheten för eleverna. Hör mer om Marks kommuns flervalsmodell i programmet.
Med i reportaget deltar även barndietist Andrea Mikkelssen och en representant från en ungdoms-patientorganisation, och båda är överens om att vad man i skolorna tillhandahåller för specialkoster till syvende och sist måste utgå ifrån vilken säkerhet man kan garantera matgästerna.
Sen så finns också jag, Ulrika, med på ett litet hörn i programmet – i egenskap av min tidigare roll i Skolmatsakademin i Västra Götaland.
Kort sagt – detta är 28 min väl värda att lyssna på!

Ni hittar programmet här: http://urplay.se/program/199479-skolministeriet-trendiga-matvanor-satter-press-pa-skolkoken

Från URPlays hemsida:

Glutenfritt, laktosfritt, svenskt kött och kanske helst ekologiskt? De mat-trender som kommer och går i samhället märks i kraven på specialkost som skolmatsköken får ta emot. Skolmatsansvariga vittnar om att kraven har skjutit i höjden på senare år. En större andel portioner med specialkost leder till ökade kostnader och besvärligare hantering. Var går egentligen gränsen för vad man kan begära av skolmaten?