Under 2016 arbetade Livsmedelsverket och Socialstyrelsen tillsammans för att se över rådande rekommendationer och hitta bra sätt att fördela ansvaret för måltids- och nutritionsfrågor inom vård och omsorg. Ett resultat är att rekommendationen om tre grundkoster (SNR-, A- och E-kost) nu tas bort. Grundkosterna ersätts med uppdaterade rekommendationer som utgår ifrån den senaste upplagan av Nordiska näringsrekommendationer (NNR 2012). Samtidigt blir ansvarsfördelningen mellan Livsmedelsverket och Socialstyrelsen tydligare.

Allt sedan vi drog igång vårt arbete med kompetenscentrum på Livsmedelsverket hösten 2011 har frågan om grundkosternas (A, E och SNR) vara eller icke vara diskuterats i många olika forum och sammanhang. Vi har under åren bland annat arrangerat dialogmöten kring frågan, såväl egna men även tillsammans med Socialstyrelsen. Vi har gjort studiebesök på äldreboenden och sjukhus och funnits med där frågan diskuterats. Många är även de mail och telefonsamtal som vi haft genom åren och diskuterat detta med er som arbetar i verksamheterna. Det vi kunnat konstatera är att systemet med tre olika grundkoster har fungerat bättre i teorin än i praktiken – att gapet mellan teori och praktik har varit stort och bidragit till en falsk trygghet. Systemet har också på flera håll bidragit till matsvinn.

Grundkosterna tas nu bort och ersätts med uppdaterade rekommendationer som utgår ifrån NNR 2012. Utifrån NNR för vi ett resonemang om hur rekommendationerna bör tolkas inom vård och omsorg, men vi anger inga intervall eller nivåer så som tidigare varit fallet.

Du hittar de nya rekommendationerna på www.livsmedelsverket.se/sjukhus och www.livsmedelsverket.se/aldreomsorg

Här är några av anledningarna till att rekommendationen om tre grundkoster tas bort och varför de inte ersätts med ett liknande system:

  • Hösten 2013 ersattes de tidigare Svenska näringsrekommendationerna (SNR) av nya uppdaterade nordiska näringsrekommendationer (NNR 2012). Tidigare rekommendation om tre grundkoster bygger därför inte på den senaste vetenskapen inom området.
  • Såväl verksamhetens förutsättningar som patienternas och omsorgstagarnas behov varierar stort mellan och inom olika vård- och omsorgsverksamheter. Varje verksamhet behöver därför analysera vilket utbud av exempelvis maträtter/mellanmål, portionsstorlekar, energi- och proteinnivåer etc. som köket bör tillhandahålla, och vilka rutiner som krävs i just deras verksamhet för att säkra måltidernas och verksamhetens kvalitet. Det är inte något som varken kan eller ska styras från myndighetsnivå. Vår bedömning är att en mer verksamhetsanpassad menyplanering långsiktigt främjar utvecklingen av måltiderna inom vård och omsorg.
  • Ett av de långsiktiga målen med förändringen är att främja ett utökat lokalt samarbete mellan olika professioner då det gäller planering och utveckling av måltidsverksamheten.
  • Vi vill lämna utrymme för flexibilitet och kreativitet då menyer planeras – fokus ska ligga på att laga tilltalande mat i lagom portioner som patienter och äldre kan och vill äta och mår bra av. Behovet av flexibla och individanpassade måltidslösningar kräver kompetent och engagerad personal, såväl för planering som för tillagning och servering.
  • Vi vill öppna upp för en mer flexibel måltidsordning, med fler små/mellanmåltider istället för att det som nu planeras för att de största energiintagen är till lunch och middag. Det underlättar för patienter och omsorgstagare med liten aptit att ha möjligheten att välja näringsrika måltider vid fler tillfällen än lunch och middag.

Vi har full förståelse för att det initialt medför ett förändringsarbete för verksamheterna när rekommendationerna ändras från myndighetshåll, men vår bedömning är att det är nödvändigt för större flexibilitet och den långsiktiga kvalitetsutvecklingen. Många verksamheter har redan i dag övergett grundkosterna och hittat andra sätt att planera och laga mat och måltider, anpassat utifrån verksamhetens behov och förutsättningar. Naturligtvis kommer vi att följa utvecklingen och utifrån vår roll och förutsättningar stödja arbetet, bland annat genom att sprida goda exempel på lösningar från olika vård- och omsorgsverksamheter.

Ändrad ansvarsfördelning mellan Livsmedelsverket och Socialstyrelsen

Under arbetet med Socialstyrelsen blev det påtagligt att det fanns ett behov av att tydliggöra gränsdragningarna mellan Livsmedelsverkets och Socialstyrelsens respektive ansvar inom området mat, måltider och nutrition inom vård och omsorg. I den nya ansvarsfördelningen har Livsmedelsverket ansvar för generella näringsrekommendationer avseende offentliga måltider på sjukhus och i äldreomsorgen. Socialstyrelsen ansvarar i sin tur för att ta fram kunskapsstöd och rekommendationer om individuell nutritionsbehandling vid förebyggande av och behandling av undernäring, samt nutritionsbehandling vid specifika sjukdomstillstånd. Syftet med ansvarsfördelningen är att tydliggöra skillnaden mellan generella näringsrekommendationer inom offentlig måltid och individuell nutritionsbehandling vid sjukdom och undernäring. Socialstyrelsen och Livsmedelsverket kommer naturligtvis fortsätta samarbeta, det går inte att dra någon skarp gräns mellan myndigheternas ansvar på måltidsområdet. Den ändrade rollfördelningen kommer att minska risken för dubbelarbete och att sakfrågor faller mellan stolarna.

Just nu uppdaterar vi råden för bra måltider i äldreomsorgen, som beräknas vara klara vid årsskiftet 2017/2018. Efter sommaren kommer vi att bjuda in till öppen konsultation kring de nya råden. Socialstyrelsen genomför under 2017 en förstudie för att identifiera i vilka delar av nutritionsvårdsprocessen det finns behov av rekommendationer/kunskapsstöd.

Har du frågor får du gärna kontakta någon av oss. Karin Lilja, e-post: karin.lilja@slv.se, telefon: 018- 17 55 87 eller Eva Sundberg, e-post: Eva.sundberg@slv.se, telefon: 018-17 57 06